Rädd.
Han är livrädd och börjar gråta av blotta tanken på en hund...:-/
Först i början tänkte jag inte så mycket på det, lite rädd för hundar och katter är ju inget konstigt.
Men nu tycker jag att han nästan "hämmas" av sin rädsla.
Som häromdagen, när vi kom till förskolan på morgonen och dom berättade att dom skulle gå på utflykt, blev han helt ifrån sig.
Jag fattade ingenting till en början, trodde mest att han var trött och mammig.
Han sa att han inte ville vara på förskolan, att han hellre ville följa med mig till jobbet...o s v.
Jag förklarade för honom att det såklart inte gick, att han fick lov att stanna där och att det skulle bli en jätterolig dag just för att dom skulle på utflykt och ha matsäck med sig och så!!
Men det hjälpte inte, han grät, och grät, och grät...kramade mig krampaktigt och var sådär riktigt ledsen!!
Efter en liten stund hörde jag hur han viskade något i mitt öra...
-"Mamma...tänk om det kommer någon hund när vi är på promenad.....*gråter så han hulkar*...!!
Där föll poletten ner!!
Jag har ju märkt den här tendensen hela sommaren egentligen när jag tänker efter.
Han ville inte följa med till Skänninge Marknad för att det kunde komma hundar, han ville inte åka hem och fika hos någon IFALL det skulle finnas hundar, han ville inte gå på kalas till kompisar IFALL det skulle komma hundar dit, han ville inte åka till Busfabriken IFALL det skulle komma in hundar där, han ville inte.....jaa, jag kan fortsätta hur länge som helst när jag tänker efter.
Jag tycker så otroligt synd om honom, han måste ju tycka att det är jättejobbigt...:-(
Han vågar KNAPPT vara i parken bakom vårat hus, med rädsla för att det kan komma en hund.
Jag känner att jag vill få ordning på det här, innan det blir ännu värre.
Självklart är det bra att han har "respekt" för djur, att han inte går fram till vilken hund som helst, men det måste finnas något mellanting!!
Så, vad jag vill ha sagt med det här är...
VAD TYCKER NI ATT JAG SKA GÖRA??
Är det en bra idé att avsiktligt gå hem till någon som har hund, och självklart tala om det för Theo innan, så han blir lite mera "van" vi hundar, eller ska jag bara låta det vara och hoppas att det ger sig med tiden, eller vad tycker Ni...?!
Jag blir så himla ledsen när jag ser honom så ledsen och rädd för någonting som han inte ens ska behöva bry sig om!!
Min lilla Totte...hur kan jag hjälpa dig?!
♥
Det där är inte lätt för lilleman.Har han blivit skrämd någon gång när han var mindre tror du?
Kanske har ni nån STOR hund som granne som han inte gillar.
Försök och läs böcker om hundar där det beskrivs hur goa och duktiga hundar kan vara.Se på DVD om hundar som är hjälphundar om hur duktiga de kan vara.
Och du äk till någon som har fått valpar så han får hålla och känna hur små och mjuka de är.Sofia Skotte har just fått 3 valpar.Ta med er mormor Gunilla och åk dit vetja.
Ta det varligt med honom så ska du se att det går över .Kram till Theo.
Stackars liten
Har han blivit skrämd av någon hund?
Jag tycker absolut du ska ta tag i det eftersom det begränsar hans vardag. Kan inte vara roligt att gå och fundera på om det kommer hundar hela tiden :(
Tyvärr har jag inte något bra tips att ge, mer än att prata med honom
Hjärtat! Tycker så synd om honom. Vet du varför han är så rädd för hundar, har det hänt något? Om inte så tycker jag det vore bra att han fick vara där det finns hund men kanske inte behöva klappa den eller så, ex. bara att kunnna möta en hund på en gångbana och bara gå förbi....
Kram mamma
Lilla gubben, stackarn att vara så rädd:Tyvärr har jag inget bra råd! fast det kan ju vara bra om han kan träffa en hund som är lugn som han kan betrakta på avstånd och vart efter kanske våga närma sig! lycka till.Det känns verkligen i ens hjärta när barnen mår så här,man vill skydda de från allt! kram
Stackars lilla Totte, låter jättejobbigt det där! :(
Nu är inte jag någon expert på vare sig barn eller fobier men... jag tror inte rätt metod är att bara låta det vara.
Minns att jag också var hundrädd när jag var liten, även om det inte ens var i närheten av så rädd som Theo verkar vara, men att mycket av det släppte efter att M&L hade skaffat Nano (som jag självklart var rädd för till en början) och jag lärt känna honom. Jag har fortfarande stor respekt för hundar men jag är inte rädd för dem längre.
Min poäng är alltså att idén om att ta med honom till någon som har en hund, så att han får lära känna en och inse att de inte är så farliga, nog inte alls är speciellt tokig utan min gissning väldigt bra.
Lycka till och ge Theo en stor kram och puss från Gudmor!
// Kusin Vitamin
Hej. Har nyss hittat till din blogg och det är alltid intressant läsning :)
Tycker som du skrev att du ska gå hem till någon som har en snäll och lugn hund så att han sakta får vänja sig. Det bästa är ju att bli utsatt för rädslan försiktigt så att han ser att det inte behöver vara farligt. Låt det ta tid. Kanske behöver flera månader på sig innan det börjar vända. Lycka till
Heej gumman. Hoppas allt är bra med er. Stackars lille Totte. Men Liam är också grymt hundrädd. Han vågar inte gå förbi en hund som är fastkopplad ens. Han tycker absolut inte om hundar som är för "på" Jag tror att det hjälper om han först får umgås med en lugn hund. Kompisen hade en gammal hund som var hur slö som helst. Den gick det jättebra med efter ett tag. han höll tom i kopplet till slut. Sen tror jag att man gör felet (iallafall jag har gjort) att man skyddar dem från hundarna när det kommer någon som om de vore farliga. Det som stör ihjäl mej är hundägare som går med hundarn utan koppel med inställningen: -Min hund som är så snäll. Gahhhhhh!!
Koppla hundarna, det finns både allergiska och rädda människor. Hoppas det löser sej för honom. Puuuusss
Lilla hjärtat.
Jag tycker du ska be om profesionell hjälp, fråga i första hand på BVC och sedan kanske de kan guida dig vidare. Det känns som att det har gått så långt att ni nog behöver hjälp med hur ni ska gå tillväga.
Lycka till !!!
Puss o Kram
Hej! Jag är uppvuxen med hund men är ingen expert. Det finns kanske någon hund bland vänner eller släkt? Träffa hunden utomhus i koppel. Första träffen kanske Theo bara vågar närma sig men vid andra träffen kanske han vågar klappa hunden, be honom då sätta sig på huk, då han lättare får ögonkontakt, be honom sen ta fram en hand. Om ni har tur så kommer hund fram nosar och han vågar klappa, Theo kan när som helst gå undan och hunden kommer ingenstans. Jag tycker ni ska komma till rätta med problemet, hundar som är bland det bästa som finns :) Berätta hur det går här på bloggen :) Lycka till !!!
Efter att ha ammat nu satt jag och tänkte igenom mitt råd...
Hur reagerar han när ni ser en hund?
Din text ovan tyder ju på att han verkligen är livrädd och inte skulle kunna behärska sig om/när han träffar hundar ?
Är det så så tycker jag nog att ni ska be om hjälp för att få råd om hur ni ska gå tillväga.
Är han inte hysteriskt rädd så är det väl en toppenidé att träffa en väldigt snäll liten hund. Kanske förbereda en vecka innan och prata om det varje dag. Och sedan ta det lite pö om pö. Kanske nöja sig med att han är i samma hus som hunden första gången. Och sedan andra gången kanske han kan vara lite närmare. Tredje gången klappa.
Allt beror ju på hur rädd han är.
Hoppas det löser sig, hundar är ju det bästa som finns!
Puss
Hejsan:) Skulle absolut vilja hjälpa till med vår hund, men tyvärr är han ju i tonåren nu och med det lite sprallig:( Men i framtiden finns vår hund till förfogande då det kan vara bra för honom att se att små som stora hundar inte är farliga:) Precis som det skrivs här i bloggen är det nog viktigt att ta tag i det direkt, kan inte vara roligt att gå omkring och oroa sig för hundmöten hela tiden. Men att ta det varsamt framåt är nog det bästa och inte skynda på något.
Hoppas allt är bra med er! Hoppas på en träff någon gång då vi får bjuda tillbaka på lite mat:)
Kramar från Linköping
Usch!! STACKARS liten kille!!! Måste vara tok jobbigt att vara så rädd!!
Jag kan bara hålla med de allra flesta som skrivit tips innan mig!! Träffa hundar!! Kanske ska försöka börja med små valpar (INTE såna som börjat springa runt en massa o hoppa, det blir nog fel effekt), vara nära men inte så nära så hunden kommer åt Theo, saaaaaakta men säkert komma nämre hunden/hundarna... Inte stressa upp honom o säga att det är IIIINTE farligt, Klappa NU!! Det fungerar nog inte.. Han klappar när han är mogen för det!! Men att vara på samma tomt som en hund för att sen kunna vara i samma hus, samma rum o kanske tom klappa o mysa kan ju vara en bra början!! Men det kan ju ta MÅNADER!! Låt det ta det!! Så blir han nog snart trygg!!
STORT LYCKA TILL!! O MASSOR med kramar till Theo!!!
//Malin
tycker du har fått många bra tips och råd, och det måste vara oerhört jobbigt för honom. Stackars liten.
Jag tror som du redan har fått tips om, att det bästa är att träffa en hund som är lugn och lydig. Prata om det några dagar i förväg så han är beredd, och sen gå hem till de som har en hund, men inte låta hunden komma fram direkt, utan ta det i lugnt takt. bara först och främst vara i samma rum som hunden, det kan vara ett stort steg för honom.
Man behöver ju inte kräva att han ska bli bästa kompis med hundar, men bara få honom att hantera situiationen med att en hund vistas i samma hus/rum och sen även kunna möta en hund när man är ute och går eller så.
hoppas ni kommer på något bra som funkar för er. Ni får nog helt enkelt testa er fram. En bra idé kanske kan vara att bara börja prata mkt om hundar, se på bilder osv, innan man tar steget att träffa en riktig hund.
lycka till.
kram
